Jessica Gillberg — Gemenskapen är vår största styrka
Ännu för ett par år sedan kunde ingen av oss ana vad vi hade framför oss. Vardagen gick sin gilla gång med allt vad det innebar. Tempot var högt; man skulle hinna med både barnens dagis och skola, sitt eget arbete, hemmet och hobbies. Almanackan var välfylld och den egna tiden på kort.
Plötsligt stannade allting upp. Pandemin tog ett järngrepp om oss. De flesta arbetsuppgifter flyttades från kontoret till hemmet, skolorna gick in för distansundervisning och fritidsverksamheten stannande upp. Oron för våra närmaste var stor och många familjer kunde inte träffa sina äldre släktingar på långa tider.
Hur fina digitala lösningar man än kommit fram med under denna tid så har det skapats ett tomrum som ingen teknik i världen kan lappa – en saknad efter gemenskap och tillhörighet. Jag minns så väl glädjen hos eleverna och personalen då de våren 2020 fick komma tillbaka till skolan efter distansperioden. Skola är mycket mer än kunskap; det är vänner, sociala nätverk, samhörighet och gemenskap. Skolgemenskapen innefattar inte endast elever och personal utan även hemmen är en viktig del av denna. Där personalen är sakkunniga inom pedagogik är föräldrarna experter på sina barn. Vi behöver arbeta tillsammans för att trygga barnens välmående.
Ibland blir det ändå fruktansvärt fel och gruppen blir för en del elever deras största fiende, trots både antimobbningsprogram och -planer. Vi har elever som hellre stannar hemma än kommer till skolan, vi har elever som verkar strunta i sitt skolarbete eller beter sig illa. Vi står inför utmaningar som man gärna vill beskylla andra för. Faktum är ändå att det varken är barnet, hemmet eller skolan som har misslyckats då det går fel. Dessa är utmaningar som ingen klarar ensam, vi behöver möta och motarbeta dem med gemensamma krafter. Vårt samarbete är precis så starkt som vår svagaste länk och här finns det inte möjlighet för någon av oss att backa från sitt ansvar.
Vi har säkert mycket att ta igen i fråga om samarbetet mellan hem och skola då vardagen så småningom återgår till det normala. Samtidigt är det här kanske ett bra tillfälle att kartlägga var vi står och vad vi vill göra - ”intet ont som inte har något gott med sig”. Vi behöver stå enade, med respekt och förtroende gentemot varandra som våra ledord. Vi gör alla vårt bästa och vill barnens väl. Även om vi ser på saker från olika synvinklar får vi inte tvivla på varandra, utan istället se det som vår rikedom. Ju mera vi förstår, desto bättre kan vi stödja. Ju flera som hjälps åt, desto snabbare når vi resultat. Tillsammans står vi starka även i tunga situationer.
Jessica Gillberg
Rektor i Sannäs skola
- - - -
Tutustu myös:
- Paula Risikko —Yhteistyötä tarvitaan lapsen ja nuoren hyväksi
- Sari Gustafsson — Vanhempainyhdistykset antennina ja tuntosarvina
- Elin Blomqvist-Valtonen — Yhdessä lapsillemme parempaa huomista
- Niina-Milla Martikainen — Muutosvaiheessa tarvitaan luottamusta
- Olli-Pekka Heinonen — Koronan opetukset
- Olli Luukkainen — Kodit ja koulut samalla puolella
- Ulla Siimes — Yhteistyötä uudessa arjessa
- Milka Harjunen — Kun ajattelee hyvää syntyy hyvää
- Johanna Laisaari — Lasten oikeuksien puolesta
- Jaana Lehtiö — Yläkoulun arkea koronan varjossa syksyllä 2020
- Jukka-Pekka Ujula — Vertailun sietämätön vaikeus
- Ulla Mether — Koulu, niin tuttu ja silti niin vieras
- Anders Adlercreutz — Glöm inte superkrafterna
- Marko Enberg — Kipeätkin aiheet pitää uskaltaa nostaa esiin
- Anette Karlsson — Tikittävä aikapommi?
- Erja Askolin ja Anita Korhonen — Yhdessä olemme enemmän
- Jenni Helenius — Väkivalta on väkivaltaa
- Katja Kokkinen — Kodin ja koulun välisestä viestinnästä
- Nea Hjelt — Olisiko koulujen työ- ja loma-aikoja aika päivittää?
- Hanna Lönnfors — I samma båt, yhdessä niin paljon vahvempia
- Markus Ekholm — Dags att sluta ducka för mobbningen
- Jari Kettunen — Välitodistuksen aika
- Anna-Leena Terrihauta — Miten olla onnellinen?
- Micaela Romantschuk — Ensam är inte stark
- Markku Antinluoma — Poikkeusolot ja yhteistyö
- Ann-Sofie Silvennoinen — Jaksetaan vielä vähän aikaa, kohta helpottaa
- Nora Koskimies — Sekä både että och!
- Rikard Lindström — Ungas trivsel och välmående, vi kan alla bli bättre!
- Jussi Saramo — Kiusaaminen on koko yhteisön asia
- Lotta Virrankari — Osallistuus ennaltaehkäisee kiusaamista
- Petri Paju — Opetus voi olla etänä, koulu ei
- Riikkaliisa Simola — Yhdessä matematiikkaa oppimaan
- Juha Huttunen — Osallisuuden ylistys
- Niina Junttila — Älä jätä yksin
Nostamme Porvoon vanhempainyhdistyksenä esiin näkökulmia lasten ja nuorten, kodin ja koulun yhteistyöstä. Siitä, miten tärkeää on erityisesti näinä aikoina tehdä parhaamme lasten puolesta — meistä kunkin tahollaan. Miten tärkeä on lapsen arvo itsessään. Miten merkityksellisiä ovat sitoutuneet ja välittävät vanhemmat ja laajasti katsovat vanhempaintoimijat, osaavat opettajat ja koulun muu henkilökunta, lapsen silmin asioita katsovat päättäjät — moninainen ymmärrys lapsen parhaasta.
Näkökulmia -kirjoitussarjassa nostetaan esiin erilaisia näkökulmia oppilashuollosta opettajuuteen sekä kodin ja vanhemman arjesta johtamiseen. Katsomme asioita ekaluokkalaisen ja lukiolaisen silmin, paikallisten osaajien ja valtakunnantason vaikuttajien. Suomen- ja ruotsinkielisissä perheissä ja oppilaitoksissa.
Kodin ja koulun yhteistyön merkitystä painotetaan vahvasti koulutuspolitiikassa, koulutusta koskevassa lainsäädännössä ja koulujen opetussuunnitelmissa. Se konkretisoituu lopulta aina yksittäisen lapsen kohdalla. Tulevaisuuden aikuisen.